Med sorg i hjärtat inser jag nu att sommaren 2010 är över... hösten har kommit på riktigt, med kyliga vindar och ömsom sol, ömsom regn... Älskar sommaren och dess värme, så det är med sorg som jag inser att jag nu måste kapitulera inför det faktum att kylan är på ingång.

Idag är dock en sådan där fin höstdag, men strålande solsken, och klarblå himmel, men naturligtvis så blåser det isvindar... Viner i knutarna och man ser hur vissa taniga träd kämpar för att hålla sig upprätta, medans de stora, kraftiga står stadigt i jorden. Det är ungefär som med mig...   . Jag må vara en liten tjock människa, men jag är en lycklig människa. Som står stadig på jorden, trots att det finns folk som försöker förstöra. Jag vet vem jag är, och vem jag vill vara... DET kan ingen ändra på.

Så, vem är jag då...???

Ja, jag är en lycklig två barns mamma, som älskar mina barn mer än livet. Är sambo med den bästa mannen i världen, och vi bor i ett underbart litet radhus. Det enda som svärtar ner vår lilla idyll, är kampen mot barnens pappa... Nu är det inte en ständig kamp, utan snarare en kamp som jag får ta när han inte mår bra. Men men... det är vårat problem, och det ska jag inte belasta er med   .

Jag har ett arbete som jag trivs med, men är för närvarande sjukskriven, och inväntar en operation... Eftersom jag är sjukskriven, och bara jobbar en viss procent just nu, så har jag mycket ledig tid över till sådant som jag vill, till att bara vara jag, och inte bara mamma... Det svåra med det är att försöka komma underfund med vem jag är... och vad jag vill med mitt liv. Har i så många år, levt för alla andra, och inte tänkt på mig själv, eller hur jag vill att allt ska vara... Men nu så, nu är det min tur   , nu ska även denna lilla människa växa upp...