Kvällen är kommen och måndagen är över. Har varit en givande dag, på många vis. Har upptäckt sidor hos mig själv, som jag trodde var över för länge sen. Tankar och funderingar som jag sen länge trott varit begravda, för att inte komma upp till ytan igen... Men nu sitter jag här igen, med alla dessa tankar, och undrar hur livet har blivit, och hur det hade kunnat bli om jag vågat ta steget för så många år sen.

Min bakgrund, och mitt förflutna är inte som alla andras, och jag har gjort så många dumma val som har satt mig i en massa konstiga situationer, men jag har alltid kommit ut på andra sidan av tunneln. Möjligen lite skadad i kanterna, men jag har iaf tagit mig igenom det.

Att jag inte gör ngt åt min situation idag, eller mina drömmar ska jag nog säga, beror på mina underbara barn, och att jag funnit den stora kärleken.

En kärlek som jag ALDRIG trodde att jag skulle finna eftersom jag trodde på de människorna som sa att jag inte var värd den, eller de som sa att jag skulle få leva mitt liv ensam.

Är tragiskt hur människor kan få en att må, eller hur de kan trycka ner en... Har aldrig blivit fysiskt misshandlad, men den psykiska misshandeln har varit nog så jobbig.

Att man sen blir bedragen och får inpräntat att det är ens eget fel. Det är nog det som gjorde att jag verkligen började fundera på vad som var fel.

Lever vi verkligen i en värld där vi är så formade av det runt omkring oss, att vi inte ens ser när våra nära och kära mår dålgt.

Vad är det som gör att vissa människor njuter av att trycka ner andra? och är det verkligen de redan svaga som blir svagare...

Jag för min del, kan nog säga att jag inte såg mig som svag, utan snarare en människa som njöt av livet, som tyckte om att umgås med vänner och familj, men som pga de olika omständigheterna gjorde att jag till slut tappade all kontakt med omvärlden, och de som ville mig väl.

Att den personen fortfarande finns i mitt liv, är inget som jag kan göra något åt, jag får bara lära mig att inte falla tillbaka till de mönster som jag en gång följt.

Jag känner med personen i bloggen "Rymma", jag håller INTE med om allt han skriver, men jag kan förstå hans tankar om att bara fösvinna, för att försöka finna sig själv igen.

Själv kommer jag att kämpa vidare på mitt sätt, för att försöka finna mig själv i all denna röra... För jag vet, att någonstans där inne, så finns allt det som måste ut, som måste bearbetas innan jag kan bli riktigt lycklig....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Ja, usch vad dagarna springer iväg. Är redan onsdag och halva veckan har snart passerat, och barnens lov är snart slut. Har varit intensiva dagar, men många barn som varit på besök, övernattningar och lite slarv med både träning och mat/dryck. ...

   Japp, söndagen är nu över och helgen med den. Helgen har varit trevlig med mycket liv och rörelse hela tiden, och dagen slutade med familje middag hemma hos oss. Bjöd på portersteken, och hela familjen var äntligen samlad. Vilket inte händer så ...

   Ja, idag har man tagit en tripp längs memory lane... Varit till mina föräldrar där vi använt eftermiddagen till att titta på diabilder. Jösses vad liten man har varit   , jäklar vad roligt det var att titta på dessa kort. Sen att många av de ...

     Vilken underbar kväll vi hade igår. Tack snälla Malin och Micke för att ni förgyllde vår kväll.   LOVE YOU   ...

   Ja, idag är det då fredag, och en underbara helg tar sin början. Är dock mycket som ska hinnas med innan den kan börja. Här ska städas, handlas och helst köras ett pass till på cykeln innan gästernan kommer idag. Bilden ovan, rimmar inte så bra...