Vaknade pigg och utvilad i morse, trots att jag inte somnade förrän klockan var närmare ett inatt...Blir liksom så när sambon jobbar eftermiddag. Är när han kommer hem runt elva tiden, som vi får våran tid. Där vi kan prata om hur dagen varit, eller om hur morgondagen ska se ut. Sen är det ju alltid ngt som jag vill se på TV´n så sent... så självförvållat är det helt klart.

Idag blir det iaf till att ta det lite lungt nu innan lunch, för sen kommer mitt älskade syskonbarn på besök. Har fått äran att vara barnvakt ett par timmar på eftermiddagen   .

Är så mysigt med så små barn hemma igen. Riktigt känner hur livmodern skriker efter ett alldeles eget litet pyre. Har ju redan två underbara kids, men det skulle vara så mysigt med en liten igen....

Min sambo har inga egna barn, utan har fått mina två på köpet, och visst vill han ha egna, men har även sagt att han redan har två.

Mina två skatter.

Och det känns så skönt att han känner så, men iaf... Vi har försökt i två år, utan resultat, och det känns lite. Är kanske bara det senaste året som vi verkligen försökt på allvar, tidigare var det nog snarare så att blir det så blir det, men nu vill vi verkligen, och då händer inget... Känns frustrerande, tänk om det är så att vi inte är kompatibla med varandra, och inte kan få barn tillsammans... Skulle vara en stor sorg, samtidigt som jag är så otroligt stolt över och tacksam för de två som jag faktiskt har.

För hur det än är, så är det inte en självklarhet att man kan få barn. Har en arbetskamrat som kämpat i många år, utan resultat, och även en vän som fick ta till hjälp för att få sin älskade son. Så jag ska verkligen INTE klaga.

Snarare skämmas för att jag kanske låter otacksam.

Nu till ngt helt annat...

Har en liten fråga till er igen... hoppas på större respons denna gång   

Är det okej för kompisar att bli tillsammans med ens ex....??

Nu handlar det inte om ett ex man haft för tio år sen, utan det senaste... Låter kanske som en fjortisfråga, men jag måste ställa den iaf, för jag tror att vi tänker väldigt olika där, tjejer och killar. Sen är det naturligtvis olika beroende på hur förhållandet slutat, och vad man kommer överens om i kompiskretsen. I min umgängeskrets, och vi är alla över 33... Så har vi en tyst överenskommelse om att man INTE blir tillsammans med varandras ex. För oss handlar det mest om respekt för sin vän. Varför jag undrar är att min sambo just nu är i den sitsen. Hans äldsta och bästa vän, har nu blivit tillsammans med hans ex, som var otrogen mot honom. Min sambo S, tyckte inte att det gjorde så mycket, när han inte trodde att de var ett par, men när han fick bekräftat, av andra, att de var ett par, så blev han ledsen, besviken, och framförallt förbannad... Inte för att de var ett par, utan för att kompisen inte sagt ngt. Och när han konfronterade kompisen, så bad han bara om ursäkt för att han inte sagt ngt, men att vi skulle vara glada för honom... Till saken hör att när hans kompis, blev tillsammans med hans ex...så bröt han kontakten helt med honom... och S fanns där och stöttade honom när det var jobbigt....

Så... vad tycker ni....??? Är det okej, eller bryr ni er inte....???

Jaha, nu är kvällen kommen och den här underbara helgen är över för denna gång. Sitter nu i soffan med en stor kopp thé och reflekterar över hur bra jag faktiskt har det. Jag må gnälla och tycka synd om mig emellanåt, men jag har det jäkligt bra trots allt. Har en underbar familj som jag älskar, underbara vänner som älskar mig för den jag är, och som alltid finns där när jag behöver dem   .

Tänker speciellt på en särskild vän nu, en som betyder så mycket för mig. Vi har bråkat, gråtit och skrattat ihop. Vi har delat så mycket, och hon är den som vet mest om mig. Lider så med dig och de dina nu. Tänker massor på er, och är det något ni behöver, eller om du bara vill prata, så finns jag här, 24/7.

Love you my friend   

God morgon...

Här hemma slår klockan snart nio, och jag är riktigt pigg idag. Tyvärr så är resten av min familj inte lika pigg, så jag har lite "egentid" nu, som det så fint heter, (ska ta upp det lite längre ner). 

Gårdagen blev precis så mysig som jag tänkt mig... Svågern med familj kom ju som sagt och hälsade på oss, vilket var mycket trevligt. Är så otroligt sällan vi ses, så när vi väl gör det så undrar man naturligtvis varför man inte ses oftare.. Men som jag skrev tidigare, TIDEN räcker liksom inte till, och att de sen bor lite drygt två och en halv timme bort gör ju liksom inte saken lättare... men men, är bara vi som kan göra ngt åt det.

Eftermiddagen spenderades hos mina föräldrar. Jag och syster paketerade in båten, så nu är det fritt fram för vintern att komma   . Som vanligt när man är hos mor, så bjuds det på god mat, och igår fick vi ungsbakad lax... mammas mat är verkligen den godaste...

Kvällen bestod av chips, dip och filmmys med mina älskade skatter. Igår var det minstingen som bestämde och då blev det Alvin och gänget 2. Var kanske inte riktigt vad jag valt, men nu blev det så. Dessa helgkvällar, när barnen är hemma,och vi kan ha detta helgmys är så stort för mig. Det är då vi verkligen kan vara en familj, och bara rå om varandra, utan att tänka på de vardagliga bestyren såsom skola och arbete.

Men nu... EGENTID... vad är det egentligen, och när ska man utnyttja det...??? ska man utnytttja den...???

Har bekanta, som har barn, där det där med egentid, är väldigt viktigt. Speciellt från mammans sida. Hon ska helst ha denna "eg" varje kväll efter jobbet, helst ngn dag under helgen, och gärna ngn vecka eller två lite då och då för att kunna åka utomlands med vänner eller sin syster... Han däremot, får gott anpassa sig efter att ta han om hem och barn. Vad är detta... skaffar man sig barn för att man ska kunna utnyttja egentiden, eller vad handlar det om...

För mig, och nu är det här vad jag tycker.

Den dag min äldsta kom till jorden, så började även en ny fas i mitt liv, där det kretsade kring henne. Jag finns till här för henne, för att hjälpa, stötta och vara hennes mamma. Visst behöver man tid för sig själv, även som mamma, men  den tiden ser jag mer som en bonus isf, är verkligen inget som jag måste ha, eller kräver att jag ska ha.

Nu tänker ni säkert att det är klart jag känner så, eftersom mina barn är hos sin pappa varannan helg. Men vet ni. Om det var upp till mig, så skulle jag ha dem hemma jämt. Det skär i mitt hjärta varje fredag när det är pappa helg... Är itne detta jag ville för mina barn...

Men vad säger ni, kom gärna med synpunkter om vad ni tycker om detta. Ni kanske har egna erfarenheter... Dela gärna med er      

Här hemma visar klockan 07:45 och här sitter jag med en kopp thé och lyssnar på morgonradio... Sockerkakan är i ugnen, sambon har åkt ner till bror som ska låna vår bil, ett barn sover, och det andra försöker välja kläder inför dagens besök... Som jag berättade om igår så kommer ju svågern med familj på besök idag. Runt tio tiden skulle de vara här, och då lär man ju kliva upp tidigt, även om det är lördag...

Är mycket som ska hinnas med idag. Är väl så när man är populär...eller så är det det för att när helgen kommer, så ska allt hinnas med...   , någon som känner igen sig... Hur härligt det än må vara med helg, så kan det ibland kännas lite som ett tvång att hinna med allt... Men jag ska inte klaga, utan istället känna mig tacksam för att jag har så många underbara vänner, och en sådan stor underbar familj, som VILL umågs med oss.

Nej, nu måste här fortsättas, minstinge kom upp, så nu är det dags att göra chokladbollar...

Önskar er alla en trevlig lördag.

Kramen

Hej på er...

Nu är det äntligen fredag, eller, den är väl snart slut, men men...Dagen har varit kanon på alla vis. Vi har städat, myst och bara varit... Älskar verkligen dessa fredagar då vi är tillsammans, bara vi... sambon saknas iofs, men han är snart hemma, och då får det väl bli lite mys...   

Men kvällarna, som jag har själv, med mina skatter, betyder så oerhört mycket... att bara få mysa, och rå om de personer som betyder så otroligt mycket för mig. De är de som får mig att kliva upp på morgonen, eller som kan få mig att skratta fastän livet i övrigt kan kännas för jävligt...

 Mina älskade juveler, ni är mitt allt, älskar er så mycket...  

Vårt mys ikväll, består av Idol, det obligatoriska när det är mamma helg, lite chips, och massor av frukt på bordet... Frukten brukar inte höra till vårt fredagsmys, men nu är det nya rutiner här hemma, och nya traditioner ska skapas... Huvudsaken är att vi är tillsammans.

Så, nu blir det till att stänga ner detta, fortsätta mysa, och invänta sambon. Sen blir det relativt tidig kväll, eftersom svågern med familj kommer och hälsar på imorgon. Tidigt som sjutton kommer de oxå... men trevligt ska det bli, eftersom vi ses så sällan.

Kram på er... önskar er alla en trevlig kväll

Med sorg i hjärtat inser jag nu att sommaren 2010 är över... hösten har kommit på riktigt, med kyliga vindar och ömsom sol, ömsom regn... Älskar sommaren och dess värme, så det är med sorg som jag inser att jag nu måste kapitulera inför det faktum att kylan är på ingång.

Idag är dock en sådan där fin höstdag, men strålande solsken, och klarblå himmel, men naturligtvis så blåser det isvindar... Viner i knutarna och man ser hur vissa taniga träd kämpar för att hålla sig upprätta, medans de stora, kraftiga står stadigt i jorden. Det är ungefär som med mig...   . Jag må vara en liten tjock människa, men jag är en lycklig människa. Som står stadig på jorden, trots att det finns folk som försöker förstöra. Jag vet vem jag är, och vem jag vill vara... DET kan ingen ändra på.

Så, vem är jag då...???

Ja, jag är en lycklig två barns mamma, som älskar mina barn mer än livet. Är sambo med den bästa mannen i världen, och vi bor i ett underbart litet radhus. Det enda som svärtar ner vår lilla idyll, är kampen mot barnens pappa... Nu är det inte en ständig kamp, utan snarare en kamp som jag får ta när han inte mår bra. Men men... det är vårat problem, och det ska jag inte belasta er med   .

Jag har ett arbete som jag trivs med, men är för närvarande sjukskriven, och inväntar en operation... Eftersom jag är sjukskriven, och bara jobbar en viss procent just nu, så har jag mycket ledig tid över till sådant som jag vill, till att bara vara jag, och inte bara mamma... Det svåra med det är att försöka komma underfund med vem jag är... och vad jag vill med mitt liv. Har i så många år, levt för alla andra, och inte tänkt på mig själv, eller hur jag vill att allt ska vara... Men nu så, nu är det min tur   , nu ska även denna lilla människa växa upp...